Svärord svärord

Tänkte bara upplysa er om att jag verkligen hatar min hemtenta. Vet inte om det är jag som är dum men många av frågorna är så luddiga att jag inte ens förstår vad som det frågas efter riktigt. Inte så lätt då. Svärord, svärord vad jag hatar dig, nedrans hemtenta!

Fullt upp.

Har inte blivit särskilt mycket bloggande nu på senaste, vilket beror på att jag haft ganska fullt upp med skolan. Som vanligt den här hösten. Fast nu har det ju varit lite annorlnda, jag har haft praktik! Även om det varit riktigt roligt så har jag varit helt slut då jag kommit hem. Tidiga mornar och livliga barn och ungdomar i kombination med för lite sömn. Och så en stor hemtenta ovanpå det. Kan inte säga annat än att det ska bli skönt med jullov. Riktigt skönt.

Hur som helst så vill jag fortfarande bli lärare efter att ha tillbringat en vecka på en högstadieskola. Har till och med ändrat mig lite och kommit på att jag nog gärna skulle vilja vara lärare på högstadiet också. Det är klart att det är en jobbig period för många, vilker leder till att många nog kan vara jobbiga... men det kändes ändå riktigt roligt att jobba med ungdomar i den åldern. Det är svårt att förklara, men jag var så himla glad när jag gick hem varje dag. Det tar jag som ett mycket gott tecken.

Imorgon blir jag däremot hemma, eftersom min handledare blivit sjuk. Jag skulle inte behöva vara där då. Det känns lite tråkigt att inte få träffa eleverna igen innan jul men samtidigt gör de ju inte så mycket nu. Det blir mest julpyssel och titta på film, eftersom alla uppgifter är avklarade.

Nej, god natt! Nu ska jag sova en stund så att jag orkar ta itu med tentan imorgonbitti igen.

PS. Köpte för övrigt en superfin klänning att ha till nyår. På tradera, så klart. Kommer bli fin till tunna, svarta,prickiga strumpbyxor och farmors gamla Diorpumps. Kanske lånar jag en av farmors gamla hattar också. Såhär fin är den i alla fall:

Typiskt mig.

Förut skrev jag ju att jag inte var riktigt klok som bokat tvättid så tidigt, och att dte måste blivit något fel på mig. Det var det nog inte, för jag försov mig så jag missade både tvättiden och min klipptid senare på dan. Hade klipptid klockan 11.00 och vaknade 11.07. Kul. Jag hade ställt klockan på 6.30... Nu måste jag klippa mig hos en annan frisör, i skellefteå, eftersom jag åker imorgon. Hatar att gå till en helt ny frisör, även om det bara handlar om luggen den här gången. Tänk om den inte lyssnar och det blir fult och helt fel fel fel? Orkar verkligen inte klippa den själv heller, dels blir det oftast fult, dels får man småsmå stickiga hårstrån i hela ansiktet, i näsan och i ögonen.

Usch, jag har verkligen varit på dåligt humör idag. Nu fick jag som tur är en tvättid nu på kvällen, så jag kan ta med rena kläder nu när jag ska hem i alla fall. Men usch så klantig jag är. Ibland vaknar jag inte av något. Funderar på att börja ställa dubbla väckarklockor eller köpa en såndär som rullar iväg när den ringer. Verkar fruktansvärt irriterande, men man vaknar väl i alla fall.

Måste vara något allvarligt fel

Ja, på mig. Imorgon är jag ledig (på schemat står det egen planering inför VFU, vilket betyder ledug eftersom jag är ganska färdigplanerad) och vad gör jag då? bokar tvättid klockan 07.00-10.00. Jag är morgontrött och hatar verkligen att stiga upp tidigt, så jag förstår vekrligen inte vad som flög i mig. Måste vara något allvarlig fel, alltså.

Efter det har jag klipptid, sedan ska det packas väska och skriva hemtenta hela helgen. Jag har nämligen min VFU i Skellefteå, så jag tänkte åka hem till mina föräldrar och bo där fram till jul. De bor nämligen i en liten by precis utanför, så nära att jag brukar säga att jag är från Skellefteå. (Det brukar folk i alla fall känna till.) Praktiken sträcker sig nämligen ända dit och jag ska ju ändå spendera julen där. Ingen tid för att gå utoch roa mig i helgen med andra ord men jag kan trösta mig med att det blir loppis på söndag i alla fall. Ska köpa en byrå pappa spanat på och trodde jag skulle gilla. Hoppas ingen har hunnit köpa den. En 60-talare i teak var det. Låter som att den skulle passa perfekt här hemma.

Vad ska du bli när du blir stor?

Gjorde ett personlighetstest nyss och ska man tro resultatet av det så har jag ju valt helt rätt utbildning. Bild- och svensklärare är ju precis vad jag tänkt bli.



Orkar inte med min utmaning på ett tag, den blev jobbig. På måndag börjar jag min praktik förresten, spännande! Eller VFU, som det heter. Ska vara bildlärare på en högstadieskola. Ser fram emot det! tycktde det var lite läskigt med högstadiet först, med tanke på hur min högstadieklass kunde vara, men efter att ha varit med och observerat under två dagar tidigare i höst har jag ändrat mig. De klasser jag fick hälsa på i verkade riktigt goa ju!

Dag 05 – Min bästa vän

Jag vet inte om jag gillar uttrycket "bästa vän", och vet faktiskt inte om jag har en som är bäst. Jag har däremot riktigt nära vänner, och en av de närmaste heter Alexander. Vi gick i samma klass under gymnasiet och det var så vi lärde känna varandra. det blev mycket kaffe och flummande under bildlektionerna under de tre år vi gick i samma klass, kanske mer sådant än flitigt arbete. vi tycker ganska lika och gillar samma saker och musik, samtidigt som vi är rätt olika. Och det tycker jag är bra. Tycker man precis likadant om allt blir det nog ganska tråkigt att umgås tillslut. Det känns lite som att jag hittat en människa som är knasig på samma sätt som mig, och det är jag fruktansvärt glad för. För sådana verkar inte växa på träd.

En annan väldigt nära vän är min Panda, som jag lärde känna via en så kallad community. Kamrat hette den, vet inte ens om den finns kvar längre. Hur som helst kom vi, efter kanske en eller två månaders intensivt internetpratande på att vi ville träffas. Problemet var att vi bodde ungefär 70 mil ifrån varandra, men tillslut gick det i alla fall. (Fast min mamma var nog mer nervös än vad jag var, vilket jag i efterhand förstår.) Det känns hemskt speciellt att faktiskt träffa någon som man känner så väl på insidan, som man skrivit så mycket med och pratat med så mycket i telefon, men som man ändå inte träffat. Det blev hemskt bra i alla fall, även om avståndet förstås är jobbigt.

Och sist, en inte minst, så är min lillebror Nils min bästis! vi är också knäppa på samma sätt, men det är ju inte alls konstigt eftersom vi är släkt. Det är så skönt när man kommit förbi den där åldern då man mest bråkar med sina syskon, för då upptäcker man att det där pestiga syskonet faktiskt är en väldigt bra kompis.
Här är en fin bild på mig och lillebror, från i somras. Han är tre år yngre, förresten.Ganska lagom.



(vi kan väl helt enkelt konstatera att det här blir en tvåveckorsutmaning, snarare än en veckoutmaning. Så nu slutar jag be om ursäklt för att jag är seg.)

Dag 04 – Min tro

Det gick ju hemskt segt för mig med det här... I fredagskväll somnade jag på soffan vid klockan åtta ungefär (skulle bara blunda liiite) och sedan sov jag... och sov... och sov ännu mer. Jag har sovit hemskt dåligt hela veckan, så jag antar att jag behöver sisådär... 19 timmars sömn. Fast jag förstår ärligt talat inte hur man kan sova så länge. Fast jag håller på att bli sjuk också, det kan ju vara därför. eller också försökte min kropp sova ikapp alla timmar jag missat tidigare i veckan i ett svep. Jag skyller min bloggseghet på det.

Idag ska jag skriva om min tro - något som jag känner att jag har väldigt lite att berätta om. Jag är agnostiker. När jag var yngre kallade jag mig oftast för ateist, men jag känner att jag inte riktigt är så tvärsäker. Gudar i alla dess formar tror jag inte på alls, men känner att jag inte lika stensäkert kan säga nej till andra konstigheter och övernaturliga väsen. Jag tror inte på dem, men känner samtidigt att jag inte kan säga tvärnej till deras existens. Lite flummigt och luddigt kanske.

För övrigt är jag inte döpt, och ingen av mina föräldrar är det minsta troende. Däremot växte jag upp i en liten by där kyrkan var ganska central. Många var troende och i princip alla ungdomsaktiviteter som fanns (utom typ fotboll och hockey) var ordnande av kyrkan. Jag gick både Minorerna när jag var i lågstadieåldern och senare i kyrkans ungdomsgrupp, vilket egentligen bara fick mig att inse att jag inte alls trodde på det som de ville pådyvla mig där. Däremot är tro något som jag tycker kan vara väldigt fint, och jag förstår de som söker sig till en religion. Det måste vara en enorm trygghet och ge en mening åt tillvaron. (Nu pratar jag ju förstås inte om extremister av olika slag

Dag 03 – Mina rädslor

Jag är nog rädd för ganska mycket tror jag. Inte jätterädd, men sådär så att jag kan gå och oroa mig för en massa saker alldeles i onödan. Det som jag oroar mig allra mest inför är att ringa telefonsamtal, speciellt till folk jag inte känner. Ibland jagar jag upp mig själv så mycket att jag blir alldeles skakig i kroppen. Usch. Men det är ju något jag måste göra lite då och då, så förhoppningsvis kommer det väl bli lite bättre för varje jobbigt telefonsamtal jag måste ringa.

Badhus är också obehagligt. Att gå och simma, bara tanken får mig att känna mig illa till mods. Det började nog på badlektionerna i skolan, eller kanske till och med i simskolan. Jag tyckte det var lite obehagligt redan från början, men det var fortfarande något jag klarade av. Det som verkligen satte igång min badhus- och vattenrädsla var extrasimmet. Jag var nämligen sen med att lära mig simma, så jag fick gå på extra simlektioner i skolan. Det var fruktansvärt, och gjorde mig så oerhört rädd för badhus att jag slutade vara med på badlektionerna efter ett tag. Min extrasimlärare förstod nog inte att jag var rädd, utan trodde väl att jag bara var tjurig, och var väldigt sträng och oförstående. Jag grät mig igenom lektionerna och hade ont i magen innan varje gymnalektion som innefattade bad, så någon gång i sjuan eller åttan bestämde jag mig för att aldrig vara med på en enda badlektion igen. Sedan dess har jag varit på badhuset två gånger, båda för att få ett slutbetyg i gympan. En gång i nian och en gång i gymnasiet. Det är nog min värsta rädsla, någonsin.

Fjärilar är jag också rädd för, förresten. Folk brukar nästan bli lite arga när jag säger det, för fjärilar är ju fina. Och visste är de fina! Men de är läskiga också. Vet inte riktigt vad det beror på, jag har varit rädd för dem så länge jag kan minnas. Trots att det nog är en lite knäpp rädsla så en av mina vänner i gymnasiet också rädd för fjärliar. En gång när vi var ute och gick, tillsammans med en annan vän, kom en fjäril flygande. Vi båda fjärilsrädda sprang skikande iväg medan vår kompis stod kvar och såg ut som ett frågetecken och undrade vad det var för fel på oss.

Min väsra barndomsrädsla var den här:




Det var mardrömmar om grävmaskiner som fick mig att vilja sova i mammas och pappas säng, och ska jag vara helt ärlig kan jag få små återfall ibland. Måste jag gå förbi en såndär riktigt stor, läskig brukar jag springa, i alla fall om jag är helt säker på att ingen kan se mig. Det var nog alla mina värsta rädslor, det. Telefoner, badhus, fjärilar och traktorer. Usch.