Det gick ju hemskt segt för mig med det här... I fredagskväll somnade jag på soffan vid klockan åtta ungefär (skulle bara blunda liiite) och sedan sov jag... och sov... och sov ännu mer. Jag har sovit hemskt dåligt hela veckan, så jag antar att jag behöver sisådär... 19 timmars sömn. Fast jag förstår ärligt talat inte hur man kan sova så länge. Fast jag håller på att bli sjuk också, det kan ju vara därför. eller också försökte min kropp sova ikapp alla timmar jag missat tidigare i veckan i ett svep. Jag skyller min bloggseghet på det.
Idag ska jag skriva om min tro - något som jag känner att jag har väldigt lite att berätta om. Jag är agnostiker. När jag var yngre kallade jag mig oftast för ateist, men jag känner att jag inte riktigt är så tvärsäker. Gudar i alla dess formar tror jag inte på alls, men känner att jag inte lika stensäkert kan säga nej till andra konstigheter och övernaturliga väsen. Jag tror inte på dem, men känner samtidigt att jag inte kan säga tvärnej till deras existens. Lite flummigt och luddigt kanske.
För övrigt är jag inte döpt, och ingen av mina föräldrar är det minsta troende. Däremot växte jag upp i en liten by där kyrkan var ganska central. Många var troende och i princip alla ungdomsaktiviteter som fanns (utom typ fotboll och hockey) var ordnande av kyrkan. Jag gick både Minorerna när jag var i lågstadieåldern och senare i kyrkans ungdomsgrupp, vilket egentligen bara fick mig att inse att jag inte alls trodde på det som de ville pådyvla mig där. Däremot är tro något som jag tycker kan vara väldigt fint, och jag förstår de som söker sig till en religion. Det måste vara en enorm trygghet och ge en mening åt tillvaron. (Nu pratar jag ju förstås inte om extremister av olika slag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar