Dag 03 – Mina rädslor

Jag är nog rädd för ganska mycket tror jag. Inte jätterädd, men sådär så att jag kan gå och oroa mig för en massa saker alldeles i onödan. Det som jag oroar mig allra mest inför är att ringa telefonsamtal, speciellt till folk jag inte känner. Ibland jagar jag upp mig själv så mycket att jag blir alldeles skakig i kroppen. Usch. Men det är ju något jag måste göra lite då och då, så förhoppningsvis kommer det väl bli lite bättre för varje jobbigt telefonsamtal jag måste ringa.

Badhus är också obehagligt. Att gå och simma, bara tanken får mig att känna mig illa till mods. Det började nog på badlektionerna i skolan, eller kanske till och med i simskolan. Jag tyckte det var lite obehagligt redan från början, men det var fortfarande något jag klarade av. Det som verkligen satte igång min badhus- och vattenrädsla var extrasimmet. Jag var nämligen sen med att lära mig simma, så jag fick gå på extra simlektioner i skolan. Det var fruktansvärt, och gjorde mig så oerhört rädd för badhus att jag slutade vara med på badlektionerna efter ett tag. Min extrasimlärare förstod nog inte att jag var rädd, utan trodde väl att jag bara var tjurig, och var väldigt sträng och oförstående. Jag grät mig igenom lektionerna och hade ont i magen innan varje gymnalektion som innefattade bad, så någon gång i sjuan eller åttan bestämde jag mig för att aldrig vara med på en enda badlektion igen. Sedan dess har jag varit på badhuset två gånger, båda för att få ett slutbetyg i gympan. En gång i nian och en gång i gymnasiet. Det är nog min värsta rädsla, någonsin.

Fjärilar är jag också rädd för, förresten. Folk brukar nästan bli lite arga när jag säger det, för fjärilar är ju fina. Och visste är de fina! Men de är läskiga också. Vet inte riktigt vad det beror på, jag har varit rädd för dem så länge jag kan minnas. Trots att det nog är en lite knäpp rädsla så en av mina vänner i gymnasiet också rädd för fjärliar. En gång när vi var ute och gick, tillsammans med en annan vän, kom en fjäril flygande. Vi båda fjärilsrädda sprang skikande iväg medan vår kompis stod kvar och såg ut som ett frågetecken och undrade vad det var för fel på oss.

Min väsra barndomsrädsla var den här:




Det var mardrömmar om grävmaskiner som fick mig att vilja sova i mammas och pappas säng, och ska jag vara helt ärlig kan jag få små återfall ibland. Måste jag gå förbi en såndär riktigt stor, läskig brukar jag springa, i alla fall om jag är helt säker på att ingen kan se mig. Det var nog alla mina värsta rädslor, det. Telefoner, badhus, fjärilar och traktorer. Usch.